Hej alla, först vill jag be om ursäkt för att jag "halkar in" sent i bloggandet. En aspekt som jag har funnit intressant är att IKT, datorteknologin har inspirerat psykologivetenskapen och särskilt kognitiv vetenskap med "datorspråk" (Säljö, 2000). Jag minns när jag skulle börja använda dator, trodde också att jag var bland de sista, att det blev lättare att förstå instrumentet om man liknade det vid "en människas hjärna", hårdvaran som lagrar information och mjukvaran, vad som kroppen kan utföra. Om vi ser datorteknologin som ett kognitivt instrument är det ju enbart en förlängning av oss själva, ett hjälpmedel. Vi kan uppleva att utvecklingen går rasande fort, här är det främst starka ekonomiska marknadskrafter som styr, att sälja programvaror. Det gäller bara att för var och en att hitta rätt instrument för vad som avses och kostnad.
När det kommer till användningen av IKT i skolans vardag tror jag inte på någon avveckling. Just nu pågår debatter i media om skolans ansvar, eller kommuners ansvar, hur olika tillgången är av elevinstrumentet dator. Enligt Cuban (1986) förekommer ett cykliskt förlopp à fyra faser vid införandet av nya tekniska instrument i undervisningen. Först kommer fascinationen, det spännande nya, vidare undersökningar, senare misstankar och missnöje och till sist bildas olika läger för utveckling eller avveckling. Tror för egen del att frågan måste lyftas nationellt om vi ser att, som också ni andra har påpekat, våra elever är kommande generation arbetskraft och behöver kunskap både tekniskt och framförallt etiskt, moraliskt.
Min erfarenhet av IKT i undervisningen är via min arbetsplats på en gymnasieskola som sedan flera år har en till en dator. Jag arbetar också med mellanstadieelever ett par dagar i veckan. Jag ser IKT som ett fantastiskt pedagogiskt instrument. Gymnasieeleverna har stor teknisk erfarenhet och genom att ta del av deras arbete får jag även information om tekniska möjligheter. Det handlar om kommunikation, det är vad vi gör, på olika sätt.
Det var allt för nu, återkommer med mer information om pedagogiska lärsituationer i min skolvardag.
Carina! Du referarar till Cuban som säger att vid införandet av ny teknik så sker det i ett "cykliskt förlopp à fyra faser vid införandet av nya tekniska instrument i undervisningen. Först kommer fascinationen, det spännande nya, vidare undersökningar, senare misstankar och missnöje och till sist bildas olika läger för utveckling eller avveckling"
SvaraRaderaJag känner igen mig i beskrivningen och upplever att det på den skola där jag arbetar finns individer som är missnöjda, men en majoritet som är för utveckling. Jag uppfattar det som att de som inte är så positiva, själva inte har så stor förtrogenhet kopplat till IT.
Faktum är att det kostar energi att förändra ett beteende eller invanda mönster. I detta sammanhang så är det lättare för yngre att ta till sig ny teknik, för de har redan en vana...
/ Patrik